Jag har sett Frankenstein och den blev den bästa filmen i år! Frankenstien är en gotisk roman skriven av Marry Shelley under 1818-talet och denna klassiker har filmatiserats många gånger tidiagre.
Filmen går att se på Netflix och var fylld av väl valda skådespelare. Design och grafik var magisk med en filmupplevelse jag sent kommer att glömma. Även om denna mörka historia bygger på mörker, död, tragedier så lyckas man lyfta det simpla, goda och värdefulla i livet. Interaktion mellan monster och skapare var inspireande, kärleksdynamikerna förtrollande och historieutveckligen fängslande. Jag satt många gånger helt på nålar samtidigt som det fanns många berörande scener i denna film som fick mig att fälla tårar av passion och skönhet. Det var längesen jag satt som fastklistrad framför tvn. Jag håller tummarna för att det kommer fler klassiker på filmduken i fortsättningen.
HANDLING In a future post scarcity dystopian world in which everyone is considered an "ugly," but then turned "Pretty" by extreme cosmetic surgery when they reach the age of 16. It tells the story of teenager Tally Youngblood who rebels against society's enforced conformity.
RECENSION Uglies är baserad på Scott Westerfeld bok med samma namn. Det var med nyfikenhet som gjorde att jag satte mig ner och började titta på filmen. Scott Westerfeld har lyckats skapa ett spännande koncept som underhåller och facinerar. Nu har jag inte läst hans första bok, men jag kan gissa mig till att den kan ge samma spännande känslor. Det är nytt, unikt och högteknologist som skapar en spännande stämning med karaktärer som utvecklas genom hela filmen. Jag fördes tillbaka under min ungdomstid när Hungerspelen, Divergent och Maze Runner var stora ungdomsfilmer. Jag tyckte det var extra kul att få se Chase Stokes (Outer Banks) anta en sci fiction / fantasy roll som denna då det fanns stora möjligheter att få se honom i olika situationer som jag aldrig sett honom spela tidigare. Vissa delar i filmen gick för snabbt fram, vilket gör det orealistiskt. Borsett från det var det underhållande och fick mig att bli nyfiken på böcckerna. När jag nu sett filmen valde jag att söka upp böckerna. Detta är en bokserie som har funnits under lång tid. Det fick mig att tänka, hade filmen kommit ut ca tio år tidigare, så tror jag denna film hade blivit en större succe än vad jag upplever att den mottagits idag.
Uglies har sålts i över sex miljoner exemplar världen över. Nummer 1 Film på Netflix.
Fredagsfilmen Som stjärnor i natten kunde inte bli ett bättre val. Jag fick en känsla av att det var samma stuk på filmen precis som The Fault In Our Stars av John Green. Den här gången är det en berättelse av Jennifer Niven som tar upp ämnen som kretsar kring psykisk ohälsa. Det blir en berg och dalbana av känslor som pendlar mellan lycka, uppskattning och tragedi. Filmen innehöll alla möjliga bitar av kärlek, ungdom, sorg och förlust. Filmen innehöll så mycket att det är svårt att sammanfatta det hela på några rader. Man får följa Violet som försökte hoppa från en bro, när den unga killen Finch dyker upp och räddar Violet. Det blir en början på en saga som de inte trodde var möjlig.
När jag valde filmen hade jag inte läst om vad den handlade om, utan jag satte mig ner med mina chips och min varma filt i soffan och började njuta av fredagskvällen. Början fick mig att fastna direkt. Violet och Finch är som två olika pusselbitar som mirakulöst passar ihop. Jag bokstavligen upplevde alla känslor som finns när jag såg filmen, jag skrattade mycket, var nervös och sorgsen samtidigt. Jag tycker att alla karaktärer framställdes så fint och snyggt i filmen att det inte går att klaga på något. Filmen hade en mjuk och härlig ton när jag såg filmen, även om den innehöll svåra ämnen som många tonåringar troligtvis brottas med.
Slutet blev en twist som jag blev förvånad över, jag vill inte skriva för mycket för att inte rubba slutet för er. Men jag kan ändå berätta att jag nickade med nöjdhet och kände att slutet blev bra. Det kändes som det fanns en mening i det hela och även jag lärde mig mycket av att se filmen. Rekommendation av att se filmen höjer jag tummen upp för.
Filmen finns på Netflix.
Efter att ha sett första filmen av maleficent under jul ville jag mer än gärna se andra filmen. Jag hade inga som helst tankar på att film nummer två ska vara bättre eller mer spännande på något sätt. Jag helt enkelt satte mig ner framför tv:n och följde med i strömmen. Jag kan kort säga Wow vad mycket magi, färger och vackra varelser som fanns med i filmen. Det blev en färgbomb av utsmyckade kläder, vackra växter och magi i alla dess slag. Ren lycka och glädje följde med genom 90% av filmen. Dock tycker jag att man kunde skippa allt våld och krig i den utsträckning som blev i slutet. Till slut blev det bara så mycket misär. Ett tag tänkte jag att filmen inte alls är lämpad för barn. Men bortsett från det fick vi återse gamla karaktärer nya personer och en vacker prins även i denna film.
Jag har verkligen dragit ut på tiden med att sätta igång och titta på filmen After. Jag har velat spara filmen tills jag läst ut boken. Dock var det inte det lättaste att göra då jag blev väldigt nyfiken på filmen, så jag beslutade mig att helt enkelt starta filmen. Jag tyckte verkligen man har lyckats med skådespelarvalen och miljön i filmen, det väckte exakt samma känsla som i läsandet av boken. Dessutom fick man en glims av författaren Anna Todd i ett av scenerna vilket jag tyckte var otroligt kul. När jag fick se Tessa och Hardin för första gången skrek jag boksatvligen ut av lycka "YEEEESSSS!!" Så perfekt val! Min fantasi av de båda från boken blev så perfekt i filmen. Kemin fungerade också strålande vilket höjde nivån på filmen otroligt mycket. Jag är så glad att filmen blev så välgjord, så filmen After kommer jag se många gånger om igen. Nu väntar man bara på fortsättningen.
Har du sett filmen? Vad tyckte du? Kommentera gärna!
Under min lediga dag tänkte jag ta mig tid till att titta på filmen Five Feet Apart. Det fanns ingen speciell anledning till varför jag valde att titta på denna film, dock hade jag sätt boken som är skriven av författaren Rachael Lippincott i bokhandlarna här i Norge som gjorde mig faktiskt nyfiken till att titta på filmen. Visst jag brukar läsa boken först innan jag brukar se filmatiseringen, men just den här gången fick det bli så.
Jag kan ju säga att den här historien var mycket lik The Fault in our Stars av John Green och jag vet faktiskt inte om det här var bra eller inte. Filmen vill ju självklart berätta att vi alla bör uppskatta det vi har och kan göra för/med varandra. Att inte kunna röra varandra, att inte få kunna känna den andras värme och uppskattning var en av de stora bitarna i den här filmen. Det var en fin berättelse absolut, dock tycker jag att det börjar bli enformigt med filmer om ungdomar som är sjuka, blir förälskade och där livet blir en osäker pysselbit. Jag kunde redan förutse vad som skulle ske i filmen, vilket hände.Då kan jag tycka att den här filmen blev medelmåttig.
När det kommer till skådespelarna, stor eloge för huvudrollerna och deras insatts. Deras dynamik tillsammans fungerade jättebra och det var trevligt att titta på deras dialoger tillsammans. Sedan var det inte fel att titta på Cole Sprouse. ^^
Filmen Rock my heart blev jag så glad av att se på. Det var ett tag sedan jag tittade på en sådan mysig och inspirerande film som denna, vilket fick mig att tänka tillbaka till mina yngre år när jag som barn älskade att titta på hästfilmer och läsa mycket böcker om hästar. Den här filmen inspirerade mig så mycket till att göra det man vill och drömmer om. Att aldrig ge upp och kämpa för det man brinner för.
Hästlivet är något jag väldigt snart kommer att få ta del av och det ser jag fram emot enormt efter alla studier. Mer om det kommer framöver. Denna film finns att se på Netflix. Rekommenderas starkt. Har du sett filmen? Vad tyckte du? Kommentera gärna!
Filmen handlar om tonåringen Jana som föddes med ett hjärtfel, i hennes vardag måste hon och hennes familj alltid se till att alla mediciner tas och att hon inte utsätter sig för en stor fysisk påfrestning då det kan äventyra Janas liv.
Dock förändras allt när Jana en dag möter en häst. En häst hon aldrig trodde skulle förändra henne så mycket.
Då har man tagit del av Allegient på bio i veckan och jag måste säga att flykten ut ur Chicago var den mest spännande delen! Allt blev så perfekt, det var exakt så som jag hade byggt upp det i huvudet när jag läste boken. Tris och Tobias hade en enorm imponerande dynamik tillsammans och det är så kul att se att de är så samspelta. Speciellt i de intensiva situationerna som uppstår. Jag önskade jag hade en sådan underbar pojkvän som följer med en i stridens hätta oavsett hur farligt det är. Musiken var helt underbar som alltid, det byggde verkligen upp de actionfyllda scenerna och man satt på spänn hela tiden. Men tyvärr blev flyktscenen det enda som jag kände var det som var mest intressant. Jag tyckte filmen höll en låg nivå, trots att det här är en del av avslutningen.
Det var väldigt mycket att ta in, informationsmässigt. Jag tror man måste se filmen några antal gånger för att få med allt som sas och beskrevs från boken. Men om man har läst boken, så har man väldigt stor koll på det hela. Vilket jag hade, dock inte min kompis som satt bredvid och var lite halvt förvirrad.
Jag förstår att man var tvungen att få med förklaringar om det hela samhället, vilket gjorde det en aning lång tradigt. Men förutom det, så måste jag påpeka att teknologin i den här filmen var verkligen WOW. Det är så underhållande och imponerande hur man utvecklar teknologin för olika saker, från hissar till, vapen, till transportfordon och liknande i filmen. Det var kul att se!
Jag var nöjd efter biobesöket, men jag måste säga att slutet inte vad det som jag trodde skulle bli...jag tror ni alla som har läst boken förstår vad jag syftar på...
Det betyder att det blir en ytterligare film, "suck" vilket jag inte alls är sugen på att se, för jag känner att hela serien borde avslutas nu, då jag själv tycker man har fått med allt som jag tycker var relevant. Men tydligen finns det mer att berätta...konstigt nog.
Äntligen har man fått se den avslutande delen av Hungerspelen. Det var verkligen på tiden. När jag såg klart Mockingjay del 1, så ville jag verkligen ta del av den avslutande delen också. Nu kändes det väldigt utdraget. När jag då sitter i biosalongen och filmen startar har jag stora förhoppningar på att den här filmen kommer troligen bli den bästa filmen av serien. Med tanke på att det har cirkulerat runt mycket reklam på både internet, i tidningar och på busshållplatserna. Så har man byggt upp en stor förväntan på att det här kommer bli bra. Men mina åsikter innehåller både bra och dåliga uppfattningar av filmen.
Det som jag uppskattade och det som jag tyckte blev bra som man fick se i filmen, var stämningen. Avslutet som sker och hela det stora kriget. Man märkte tydligt att det här var fortsättningen, då man fick fortsätta äventyret där man slutade i förra filmen. Jennifer Lawrence gör återigen ett otroligt bra jobb med sin karaktär Katniss Everdeen. Hon lägger mycket känsla och styrka genom hela filmen. Det känns som även hon vill avsluta det hela. Jag måste också nämna att man har gjort en fantastiskt arbete med att få till de viktigaste delarna från boken, tummen upp på det. Jag ska säga att jag blev mycket nöjd med det hela. Alla karaktärer, jätte snygga och alla kostymer var verkligen en WOW effekt. Trots att det var många nya karaktärer i bilden, så lyckas man få en känsla av hur de är som karaktärer, många nya kom in i bilden, men tråkigt nog försvann många gamla karaktärer också.
Dock måste jag nämna att det här inte var den mest nervpirrande filmen från serien. Både The Hunger Games och Catching Fire fick man uppleva gåshud och lite tårar hit och dit. Men jag kännde verkligen att det saknades i den här filmen. Jag förväntade mig att två av scenerna som jag verkligen har väntat på att få se på filmduken, skulle jag få uppleva mer dramatiskt. Men tyvärr blev det inte så. Det kändes också som man väntade på att se avslutet. Visst var det mycket på vägen som Katniss får uppleva. Men jag tycker nog att man har dragit ut på det hela angående Mockingjay. Var tog den fantastiska musiken vägen? Alla filmer har haft otroligt inspirerande musik, den här gången kändes det väldigt tomt.
För första gången gick jag på en "Teen movie" på bio och som jag har förstått det så var den här en annan typ av Mean Girls film. Jag tyckte konceptet i den här filmen gick hem, det var snyggt uppbyggt, då man för första gången får ta del av det tekniska samhället med alla mobiler, appar och klipp. Det syns verkligen att man har kommit framåt inom det tekniska.
The Duff , ja, det är verkligen en ny betäckning som jag nu har fått ta del av.
Gud vad elaka tonåringar kan vara! Det känns verkligen som om man kan bli utstött av allt nu för tiden. Bianca som man får följa i filmen är en tjej som har sin personlighet och hon bryr sig som sagt inte om vad andra tycker och tänker om henne, hon har sin två bästa vänner som hon umgås med, men sedan kommer avslöjandet som förändrar hennes situation, vilket förändrar hela hennes liv.
Jag personligen tyckte att skådespelaren Mae Whitman (Bianca) kändes alldeles för självsäker på sig själv, som om hon inte alls är den "svaga" person som hon egentligen vill visa i filmen. Men hon var duktig inom det komiska området, det var några småscener som fick mig att skratta oerhört. Men tyvärr varar det inte länge. När det gäller skolans poppis, Madison Morgan som spelas av Bella Thorne, så blev jag väldigt besviken, hon var bara totalt elak (då hon troligen är väldigt osäker på sig själv) i filmen, men också väldigt en i mängden. Jag tyckte inte hon utstrålade skolans drottning precis. Väldigt dåligt val av skådespelare.
Totalt sett höll inte filmen måttet som Mean Girls filmen, The Duff hade väldigt lite humor genomfört med Mean Girls och jag tyckte inte situationen om "mobbning" var så trovärdig. Visst den kom med ett nytt koncept, men jag tyckte det kännes alldeles för mycket som en B-film. Sedan var den väldigt uppenbar, man kände redan från början hur det här skulle sluta, vilket är tråkigt för en filmtittare.
Betyg: 2/5
Filmen The Duff är baserad på boken av Kody Keplinger.
Den 20 mars var det alltså dags för premiären av andra delen av Divergent trilogin. Jag som då inte hade möjlighet att gå under fredagen, såg filmen under söndagskvällen istället. För er som då har gått och sett Insurgent fick då vara med om den digitala effekten 3D, vilket jag personligen tyckte var mycket spännande och underhållande. Jag tyckte att det livade upp filmen på ett helt annat sätt, man fick som sagt en helt annan bioupplevelse.
När vi då kommer till filmen så blev jag riktigt imponerad av inledningen, det blev action från början, det blev intensivt och nervpirrande. Jag tyckte man framförde början väldigt bra, då man verkligen fick vara med om samma känsla som när jag läste boken Insurgent. Som tittare fick man hoppa in i filmen där första filmen slutade, Tris och Four är nu tvungna att gömma sig och samla styrka hos de Fridfulla ute på landet, men det dröjer inte länge tills deras situation förvärras ytligare. I deras grupp befinner sig även Tris bror Caleb och deras kompanjon från de Tappra, Peter. Hela gruppen är på helspänn vilket gör att man hela tiden måste vara på sin vakt, Tris får anstränga sig hårt för att inte bli översvämmad av en massa känslor, vilket inte blir bättre av att Peter triggar upp det. Men tack och lov så finns Four som stöttar Tris i alla de jobbigaste situationerna.
Det blev mycket spring, mycket våld, mycket stora val. Det var så mycket att ta in i den här filmen att jag inte vet inte om jag skulle klara av ett sådant liv som Tris får vara med om. Jag är imponerad av hennes styrka. Det är nu man börjar se utvecklingen av alla karaktärer och alla känslor förstärktes otroligt mycket gem fört med första filmen, vilket är positivt. Jag antar att det är känslan av att antingen leva eller dö som gör att man tar vara på allt. Man får se nya sidor av alla man mött i första filen, till och med Caleb och Peter.
När jag satt i biosalongen kändes det redan från början att man var med i filmen, då menar jag verkligen i filmen, den 3D som man fick vara med om höjde kvaliteten av bioupplevelsen otroligt mycket. Jag personligen tyckte väldigt mycket om det, det var som man var där med alla karaktärerna, särskilt när många av de hade en konversation. Man fick också ta del av mycket olika miljöer och platser. En scen som jag fick otroligt mycket rysningar, var de scener där kameran filmas uppifrån, då man får se all landskap och byggnader. En speciell scen visades i de Fridfullas läger och det var verkligen som att flyga, träden kändes nästan som man kunde ta på och fåglarna flög så nära en att det nästan var möjligt att röra de. Jag är också väldig imponerad av att se nya teknologiska uppfinningarna, det är alltid lika kul att ta del av ny teknik tillsammans med all hologram.
Jag är mycket nöjd när jag lämnar biografen, jag visste redan att det här skulle bli en film med mycket action, eftersom det fick man vara med om i andra boken av boktrilogin. Jag tyckte hela filmen flöt på riktigt bra, men i slutet kan jag tycka att det blev lite utdraget med alla de stimuleringstesterna som Tris får vara med om. Men själva helheten så blev jag nöjd. Kul att man valde att satsa på 3D. Stort plus på det. Återigen har man presterat med musiken, tummen upp på det!
Spoilers kan förekomma i texten!
Äntligen har man sett Cirkeln filmen!
Jag har verkligen längtat efter att se förvandlingen från bok till film och jag hade ingen som helst tvekan att det här skulle bli dåligt med tanke på att författarna Mats och Sara är riktigt skickliga författare och dels så fick Sara vara med i manusarbetet. Vilket jag var oerhört glad över.
Det första jag måste nämna är att man hittade riktigt passande skådespelare till alla karaktärer i filmen, vilket var imponerande. Jag tyckte att man fick ta del av alla huvudkaraktärernas sidor på ett smidigt sätt utan att det blev för krångligt eller utdraget. Sedan ska jag inte glömma att nämna alla häftiga effekter som man fick se, det var riktigt underhållande att se all magi, speciellt Minoos kraft som såg kraftfullt ut med all rök. Det såg så realistiskt ut. Musiken gjorde det hela ännu spännande att se filmen, om man ska nämn något som blev superbra, så är det musiken. Det kändes som man la stor vikt på det för att få till scenerna, vilket jag tyckte blev riktigt bra.
Det fanns många scener som jag tyckte blev imponerande att se utifrån boken, ett av de var ingången i filmen med Elias. När Adriana försöker uppmuntra Elias till förbättring i skolan och den spända stämningen fortsätter ut i korridoren och in till toaletten. Jag tyckte att skådespelaren Gustav Lindh som spelar Elias framhävde rätt känsla och kroppspråk som man fått ta del av från boken. De första scenerna blev makalöst bra. Sedan tyckte jag att det var riktigt kul att se alla häxorna tillsammans i folkparken under natten då månen färgats röd. Det var då man som tittare fick en klarare syn på huvudkaraktärerna som helhet. Dock tyckte jag inte att det såg så bra ut när karaktären Ida svävar på magen och talar om varningen för de alla. Jag förväntade mig att hon skulle sväva rakryggad upp i luften, vilket inte blev som jag hade tänkt mig. Men det fungerade ändå.
Det var fler scener som blev nervpirrande under biobesöket och det var bland annat när magin vaknar hos Rebecka under Elias ceremoni i skolsalen, när Rebecka blir besatt av mörk magi uppe på taket och slutscen tillsammans med de alla utvalda.
Men det fanns också några punkter som jag blev besviken på, men som inte hade stor betydelse i filmen. Ett av de var läraren Max, jag tyckte inte Sverrir Gudnason tilltalande mig så mycket i den rollen. Jag tyckte han verkade vara för snäll för att spela den onde läraren. Sedan tyckte jag de var tråkigt att man inte fick se Gustav med blont hår, men snygg var han i alla fall.
Utifrån de två timmarna så tyckte jag att det blev väldigt bra genomfört, jag håller tummarna på att det blir en andra film då jag jättegärna vill se fler nya karaktärer få liv på bioduken.
Premiären av Fifty Shades Of Grey var en riktigt spännande upplevelse och jag som har läst boken tyckte att det var extra pirrigt att få uppleva det på bioduken. Jag ger definitivt applåder till skådespelarna Dakota Johnson och Jamie Dornan, jag trodde inte de skulle prestera så bra som jag trodde fån början. Jag önskade att få se Matt Bomer and Alexis Bledel i huvudrollerna, men det visade sig att fungera väldigt bra ändå.
Även om Jamie Dornan var lite för stel i vissa scener så tycker jag ändå att han utförde rollen väldigt bra, jag blev rätt imponerad. När det gäller Dakota Johnson så kändes hon väldigt naturlig och charmig på en och samma gång, hon fick till en hel del skämt och skratt på ett bra sätt. Det gillade jag. Tillsammans tyckte jag att Dakota Johnson och Jamie Dornan hade en bra kemi som strålade ut och det är definitivt den viktigaste punkten i den här filmen.
Filmbolaget har verkligen satsat på att få till det så bra som möjligt från boken och det syntes verkligen. Christian Greys lägenhet var perfekt, det var mycket nära så som jag hade tänkt det.
Dialogerna i filmen kändes också noga utvalda, vilket jag tyckte var ett strålande jobb. Man fick till och med ta del av "Laters Baby" lite här och där. Då det är väldigt charmigt skrivet i böckerna, då det är en fras som visar Christian Greys lite mer komiska sida, vilket var uppskattat att se på film.
Musiken får vi inte glömma och personligen tycker jag inte att det kunde bli bättre än såhär.
Man hade helt klart valt rätt musik för rätt tillfälle, min favorit scen får bli flygturen med Christian Greys helikopter Charlie Tango. Musiken, utsikten, blickarna som de två utdelade varande. Perfekt!
Ellie Goulding med låten Love me like i do gjorde scenen helt magisk.
Huvudsakligen blev jag väldigt nöjd med filmen, jag tyckte man fångade upp de viktigaste partierna från boken och jag tyckte att filmen var riktigt snyggt gjord, då sex partierna varken blev för mycket eller för lite. Det var riktigt underhållande att se. Sammanfattning på de heta scenerna är att det blev väldigt vackert filmat. Det ska bli väldigt kul att se fortsättningen på den här historien, förhoppningsvis.
Filmen Unbroken var en film som jag länge väntat på sedan jag såg trailern i höstas, den väckte så starka känslor hos mig när jag såg den, så det var ingen tvekan på att jag ville se den.
Eftersom jag är en filmnörd så var det ännu bättre att man fick veta att Angelina Jolie har regisserat den. Dock tyckte jag det var tråkigt att vi i Sverige fick vänta till 9 Januari när filmen hade biopremiär i julas i USA. Men man ska inte klaga, jag var otroligt glad att den överhuvud taget visades på bio.
Jag börjar med att säga att den här filmen var otroligt berörande, häpnadsväckande och total episk.
Det fanns så mycket att ta del av i den här filmen, all drama, all viljestyrka, hopp och kärlek som man får ta del av när man sitter i bio mörkret tyckte jag var mycket inspirerande. Som biobesökare förstår man nog inte hur mycket som kommer ske i den här filmen som är trots allt på 2tim 17min.
Det förvånade mig att spänningen i början satte igång så fort, då många flyg var uppe i luften och det efter några sekunder började smälla en hel del bomber. Det fick mig på helspänn rätt fort. Mitt i allt får man en närmare titt på Louis Zamperini som sitter i flyget och som jag upplever som både god, glad och modig ung man. Jag måste påpeka att Jack O´Connell var en mycket duktig skådespelare som visade mycket känslor som man verkligen berördes av. Det var kul att se.
Under det hela spektaklet dras man tillbaka till det förflutna när Louis var en ung pojke som var med i en hel del trubbel, men också stora framgångar inom idrotten. Det var som sagt en god kontrast där emellan.
Under filmupplevelsen får man ta del av Louis jobbiga stunder tillsammans med hans två kamrater Mac och Phil på det stora havet där jag sitter med både ögon fyllda av tårar, men också en väldigt nervös känsla. Man väntade bara på nästa fara. Det hände en hel del oväntade grejer hela tiden som fick filmen att drivas framåt på ett bra sätt.
Filmen gav en otroligt stark intryck av hopp och glädje trots all helvete som Louis får vara med om. Vilket jag beundrar. Jag tycker man har gjort ett bra jobb med den här filmen. Jag tror att den här filmen blir oförglömlig för många som sett den.
Äntligen har man sett Mockingjay på bio! Jag har varit så nervös och spänd i väntan på den här filmen. Eftersom jag är ett stort fan av The Hunger Games så hade jag en hel del stora förväntningar på att Mockingjay part 1 skulle bli bra. Hittills har jag tyckt att både första och andra filmen var bättre än vad jag förväntade mig, vilket var hur bra som helst. Men nu när det kommer till Mockingjay vet jag inte vart jag ska börja. Det var en hel del som jag inte var nöjd med.
Som sagt så är det är nu revolten startar, hela upproret tar fart och det är nu Katniss formas till att bli den ledande karaktären i det hela.
Jag tyckte att filmen började suveränt, pang på där vi slutade. Det kändes som det var igår Catching Fire hade premiär på bio. Som tittare blev man själv väldigt omskakad över att se Katniss lidande och smärta, det var så mycket som skulle ske på en gång och så mycket som skulle förändras nu när Katniss anlänt i distrikt 13. Jag tyckte att det blev mindre spänning än de förra filmerna vilket var synd. Men action scener fanns det gått om.
I den här filmen märkte jag att man valde att visa mycket om hur det går till i distrikt 13, vad man fokuserar på och vad som man prioriterar att utföra. Jag tror att den här filmen var ett startskott för den avslutande delen, eftersom det fanns väldigt många scener där det inte hände ett smack på. Jag personligen tyckte att Finnick Odair borde tagit mer plats i filmen eftersom man visar rätt tydligt i boken att Katniss och Finnick utvecklar en speciell relation. Dels tyckte jag också att det var tråkigt att man inte fick se Finnicks nya treudd. Jag tyckte också att det saknades gnista mellan Gale och Katniss, vilket var synd eftersom jag uppfattade de mycket mer närmre varandra i boken än i filmen, nu när de är på ett främmande ställe som distrikt 13. Dels så blev jag en hel del besviken på hur man valt att framföra Katniss i den här filmen. Jag tyckte det blev en aning för mycket osäkerhet. Men jag antar att man kommer bygga upp Katniss självförtroende i sista filmen. Men totalt sett så var det väldigt bra genomfört. Jag älskade de nya effekterna i filmen, Katniss nya coola dräkt och självklart alla actionscenerna. Det fanns också några scener som berörde mig extra mycket och det var när Gale och Katniss jagade tillsammans ute i skogen, musiken, känslan och hela den vackra naturen fick mig att stanna upp ett tag. Jag tyckte också om känslan när Katniss valde att sjunga The Hanging Tree, den delen har jag väntat länge på. Sedan ska jag inte glömma när Finnick och Annie återförenades. Där grät jag som mest tror jag.
Filmen berörde mig, helt klart. Men den var inte den bästa filmen jag sett från de tre filmer jag sett.
Igår var jag på premiären av The Maze Runner och den var den mest nervpirrande film jag någonsin har sett på bio. Inledningen när Thomas förs upp i en hiss gjorde mig väldigt svettig i biostolen, det kändes verkligen som jag själv var i hissen med tanke på alla effekter i en biosalongen. Nej, usch!! Jag mådde nästan illa...på ett a sätt.
The Maze Runner är ju baserad på boken av James Dashner och den boken läste jag ut för några veckor sedan, så för mig var gårdagen en väldigt spännande kväll där jag äntligen fick möjlighet att få se hur man har valt att visa upp historien. Jag tyckte i helhet att den var väldigt snygg gjord, med rätt skådespelare som speglade karaktärerna i boken väldigt bra. Men det fanns en hel del ändringar som jag la märke, men det fanns även viktiga detaljer som man inte valde att förklara eller visa från boken, vilket jag tyckte var dåligt. För er som då har läst boken vet ju att flickan Theresa hade förmågan att kommunicera med Thomas via tankarna, då det var en väldigt viktig del för deras relation. Det var på det sättet som visade att de kom varandra väldigt nära och det syntes inte i filmen, tyvärr. Sedan valde man inte att visa upp miljön där alla ungdomarna levde i filmen tex att man har ett eget slakt hus och en kyrkogård i skogen mm. I boken får man en större förståelse hur alla ungdomarna sliter och arbetar för att överleva. Som sagt fanns det en hel del ändringar och jag kan ju säga att det fanns mer därtill.
I boken får man reda på att löparna i labyrinten alltid samlas i en stuga för att skriva ner vad de hittat i labyrinten som tex nya områden de utforskat. Det får man inte ta del av i filmen.
Scenen när Thomas och en del av de andra huvudkaraktärerna letar efter ledtrådar i stugan med hjälp av alla antäckningar visas inte heller i filmen, vilket jag tycker är en stor bit för att förstå det hela.
Det är liksom då Thomas löser det stora pusslet som man säger så. Sedan kan jag tycka att det var synd att tittarna inte fick veta att alla ungdomarna i labyrinten är döpta efter olika uppfinnare, som skaparna har valt att de alla ungdomarna ska minnas.
Thomas är tex döpt efter Thomas Edison, Newt efter Isaac Newton mm.
Som tittare fick man inte heller förklaringen att ungdomarna som är i labyrinten är en av de smartaste ungdomarna i världen, som man valt att experimentera med och se hur de alla smarta barnen väljer att sammarbeta.
Jag vet att man inte kan gå efter en bok 100% men jag tyckte det fungerade väldigt bra ändå.
Sedan tyckte jag det var väldigt kul att man la till lite egen humor i filmen, något man inte fick så mycket av i boken. Dels tyckte jag också om att man valde att visa upp en scen i filmen där ungdomarna har ristat in sina namn på en vägg, då Thomas inser hur många som lever i labyrinten, men också hur många som dött. Så det var väldigt kreativt gjort.
