HANDLING
Nesta Archeron har alltid haft nära till vrede och svårt att förlåta. Efter att ha förvandlats till högalv mot sin vilja kämpar hon för att finna sin plats i en främmande och livsfarlig värld, ständigt plågad av minnen från kriget mot Hybern och allt hon har förlorat.
Cassian, den ärrade och bevingade krigaren i Natthovet, driver henne till vansinne, men väcker också en förbjuden attraktion som blir allt starkare ju närmare de kommer varandra. Samtidigt hotar de mänskliga drottningarnas sluga planer den bräckliga fred som råder mellan rikena. För att stoppa dem måste Nesta och Cassian möta både yttre fiender och sina egna inre demoner. Kan de säkra freden och samtidigt finna acceptans och läkedom hos varandra?
RECENSION
Sarah J Maas är en av mina stor favoriter sedan 16 års ålder och hennes böcker fångade mig handlöst när A Court of Thornes and Roses lanserades. Sedan dess har jag varit helt fast i Maas-Universe.
Att författaren valde att skriva en femte bok i serien tog jag som en överraskning och omfamnade med öppna armar. Det är alltid en lycka när fler böcker släpps i en uppskattad bokserie och även denna gång har jag haft mina förhoppningar. Efter de tre första böckerna har dock serien börjat svaja och inte lyckats fånga mitt intresse som i tidigare böcker. Sarah J. Maas väljer att skifta fokus till Nesta och hennes mörkare, mer komplicerade känsloliv. De första tio kapitlen kretsar nästan uteslutande kring hennes bitterhet, misär och trauma, tillsammans med Cassians träning. För mig blev det långdraget och utvecklingen kändes begränsad långt in i berättelsen. Först omkring kapitel 25 började jag känna att historien hade möjlighet att ta fart.
När intimiteten tar över berättelsen- Att författaren valt att krydda denna del med betydligt mer explicita och intima scener var inte något som föll mig i smaken. Framför allt när de återkom så ofta och tog upp stora delar av berättelsen. Jag hade svårt att se hur alla dessa scener bidrog till att utveckla handlingen eller föra historien framåt. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket Sarah J. Maas har förändrat sitt skrivande mot ett mer naket och intimt innehåll jämfört med de tidigare böckerna. För mig saknades en tydlig grundhistoria. Berättelsen spretade åt flera håll, vissa dialoger tillförde inte särskilt mycket och flera välbekanta karaktärer – som Morrigan, Elain och Amren – kändes mer som bifigurer i utkanten än som delar av en sammanhängande berättelse. Nya karaktärer tillförde visserligen spännande inslag och gav läsupplevelsen en del välbehövlig variation, men jag hade önskat att de bidrog till något mer än så.
När favoritkaraktärerna tappar sin glans- Något som också gjorde mig besviken var hur flera av mina älskade karaktärer började framstå i ett annat ljus. Rhysand upplevdes alltmer dominant och kontrollerande, medan Feyre för mig verkade acceptera en relation som stundtals kändes giftig.
Mina sista tankar- När jag till slut slog igen boken kände jag mig mer utmattad än hänförd. Det gör mig faktiskt lite sorgsen, eftersom Sarah J. Maas en gång var en författare vars världar jag älskade att försvinna in i.
Jag saknar den där känslan av mystik, stark karaktärsutveckling och en berättelse som håller mig fångad från första till sista sidan. Nu ställer jag mig frågan: Har serien börjat tappa sin magi, eller är det helt enkelt jag som inte längre hittar samma glädje i den?
Jag hoppas fortfarande på att bli överraskad av framtida böcker, men efter denna läsupplevelse är mina förväntningar betydligt mer försiktiga.
Betyg: ★★☆☆☆
Titel: A Court of Silver Flames
Författare: Sarah J Maas
Förlag: Lovereads
Språk: Svenska
Sidor: 784
Rec: Nej