Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, medan de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt och började kallas malfetto. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt. Hennes pappa ser henne som ett olycksbarn som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång.
Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla förmågor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i Dolksällskapet, en hemlig sammanslutning som letar upp andra inom Den unga eliten innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de krafter som de aldrig tidigare skådat…
Adelina har egenskaper som inte är av denna värld. Hon har också ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att krossa alla som vågar trotsa henne.
Recension
: Den Unga Eliten av Marie Lu var häpnadsväckande bra. Den här boken förvånade mig på många plan. Jag var inte alls beredd på den här typ av historia som fick mina känslor att vara med om en hel känslostorm. Det glädjer mig oerhört mycket att Marie Lus skrivande har blivit mycket mer levande och närvarande än Legend böckerna. Jag som läsare satt som fastklistrad i boken, det var som att man själv färdades in i den vackra världen med den italienska stilen, med mycket elegans och skönhet. Det märks tydligt att Marie Lu har tänkt igenom hela historien noga, hur alla karaktärer går ihop och hur intrigerna ska kosa varandra.
I den här boken får man följa Adelina, en tjej som brottas med en hel del orättvisa och grymhet. I starten av boken får man en uppfattning om hur hennes nuvarande situation ser ut, då hon bor tillsammans med sin syster som behandlas som en prinsessa och hennes grymma far som gör hela Adelinas vardag till en mardröm, på grund av att hon är ett malfetto (någon som drabbats av blodfebern och fått magiska egenskaper). Adelinas värld är som ett rent helvete, hon blir behandlad som skit på grund av att hon är ett malfetto och brottas med en hel del osäkerhet med tanke på att hon ser annorlunda ut, då hon bara har ett öga och hennes hår skiftades från mörkt till silver.
Landet Kenettra betraktar alla mafetto som underjordens demoner, vilket gör att många som har magiska krafter tvingas gömma sig eller fly, eftersom kungligheterna som styr avrättar alla som betraktas med magiska förmågor. Under bokens gång får man läsa om hur Adelina på egen hand försöker hitta sig själv, men också sin riktiga plats. Adelina har inte upptäckt sin gåva, men när hon gör det kan hon bli en mycket farlig pjäs i det stora spelet. På vägarna möter hon många farliga karaktärer, många som är ute efter henne, men också hennes gåva, vem kan hon lita på? Det är farliga tider i landet Kenettra och Adelina måste lära sig snabbt att använda sin mörka gåva för att skydda sig själv, men också de hon älskar.
Jag ska nämna att det här var väldigt mörk bok, jag tror aldrig jag har läst en sådan djup och grov bok som innehållit så mycket tortyr, blod, orättvisa, hämnd och maktlystenhet. Det här var en riktig blandning, men jag tror det var nyckeln till att den här boken levererade på hög nivå. Jag blev verkligen knäsvag av alla de välskrivna karaktärerna i boken som man får läsa om, Enzo, prinsen med blodrött hår, Raffaele, de charmige, Teren den onda, men mycket fascinerande med tanke på hans bakgrund och många, många fler, De alla hade vackra karaktärsdrag, då man fick tydliga beskrivningar av de alla med tanke på klädval, utseenden och förmågor som författaren valde att skriva om. Det blev mycket färgglada tyger, masker och hela baletten. Jag tyckte det var så charmigt att jag gärna skulle vilja leva i den världen, om man bortser från hemskheterna såklart. Det märks tydligt att Marie Lu fick inspiration från Italien, med tanke på kläder, namn och miljö. Boken kändes som den var skriven som en saga, vilket jag tyckte var underhållande.
Det som jag också fastnade för i den här boken var att man fick läsa många små historier från Adelinas synvinkel under hennes förflutna, det kändes som författaren hade en stark innebörd i vart och ett av de och det gjorde att jag som läsare fick en större förståelse om hur Adelina är som person.
Det gäller de andra karaktärerna också för den delen, man fick en hel del flashbacks och det tyckte jag att Marie Lu var skicklig med att få in i historien.
Bonus får boken också för den snygga kartan och de inspirerande citaten inpå varje nästa kapitel.
Jag ser fram emot att läsa nästa del!
Betyg: ★★★★★
Titel: Den unga eliten
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Sidor: 340
Utgiven: 2015
Rec ex: Ja
