Eftersom jag är en filmnörd så var det ännu bättre att man fick veta att Angelina Jolie har regisserat den. Dock tyckte jag det var tråkigt att vi i Sverige fick vänta till 9 Januari när filmen hade biopremiär i julas i USA. Men man ska inte klaga, jag var otroligt glad att den överhuvud taget visades på bio.
Jag börjar med att säga att den här filmen var otroligt berörande, häpnadsväckande och total episk. Det fanns så mycket att ta del av i den här filmen, all drama, all viljestyrka, hopp och kärlek som man får ta del av när man sitter i bio mörkret tyckte jag var mycket inspirerande. Som biobesökare förstår man nog inte hur mycket som kommer ske i den här filmen som är trots allt på 2tim 17min.
Det förvånade mig att spänningen i början satte igång så fort, då många flyg var uppe i luften och det efter några sekunder började smälla en hel del bomber. Det fick mig på helspänn rätt fort. Mitt i allt får man en närmare titt på Louis Zamperini som sitter i flyget och som jag upplever som både god, glad och modig ung man. Jag måste påpeka att Jack O´Connell var en mycket duktig skådespelare som visade mycket känslor som man verkligen berördes av. Det var kul att se.
Under det hela spektaklet dras man tillbaka till det förflutna när Louis var en ung pojke som var med i en hel del trubbel, men också stora framgångar inom idrotten. Det var som sagt en god kontrast där emellan.
Under filmupplevelsen får man ta del av Louis jobbiga stunder tillsammans med hans två kamrater Mac och Phil på det stora havet där jag sitter med både ögon fyllda av tårar, men också en väldigt nervös känsla. Man väntade bara på nästa fara. Det hände en hel del oväntade grejer hela tiden som fick filmen att drivas framåt på ett bra sätt.
Filmen gav en otroligt stark intryck av hopp och glädje trots all helvete som Louis får vara med om. Vilket jag beundrar. Jag tycker man har gjort ett bra jobb med den här filmen. Jag tror att den här filmen blir oförglömlig för många som sett den.
Betyg: 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar