Under min lediga dag tänkte jag ta mig tid till att titta på filmen Five Feet Apart. Det fanns ingen speciell anledning till varför jag valde att titta på denna film, dock hade jag sätt boken som är skriven av författaren Rachael Lippincott i bokhandlarna här i Norge som gjorde mig faktiskt nyfiken till att titta på filmen. Visst jag brukar läsa boken först innan jag brukar se filmatiseringen, men just den här gången fick det bli så.
Jag kan ju säga att den här historien var mycket lik The Fault in our Stars av John Green och jag vet faktiskt inte om det här var bra eller inte. Filmen vill ju självklart berätta att vi alla bör uppskatta det vi har och kan göra för/med varandra. Att inte kunna röra varandra, att inte få kunna känna den andras värme och uppskattning var en av de stora bitarna i den här filmen. Det var en fin berättelse absolut, dock tycker jag att det börjar bli enformigt med filmer om ungdomar som är sjuka, blir förälskade och där livet blir en osäker pysselbit. Jag kunde redan förutse vad som skulle ske i filmen, vilket hände.Då kan jag tycka att den här filmen blev medelmåttig.
När det kommer till skådespelarna, stor eloge för huvudrollerna och deras insatts. Deras dynamik tillsammans fungerade jättebra och det var trevligt att titta på deras dialoger tillsammans. Sedan var det inte fel att titta på Cole Sprouse. ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar