Av ren slump fick jag syn på dessa otroligt snygga omslag på Akademibokhandeln och jag kan inte bärga mig att få ha dessa ursnygga böcker på min bokhylla. Nedan kan ni läsa om vad Johan Egerkrans (omslagsdesigner) tänkte vid utformningen av bokomslagen.
– Det är väl lite den sortens jobb där, när frågan
kommer, man först känner extatisk glädje i ungefär en sekund och sedan en
timmes förlamande panikångest.
Var det något i arbetet som var särskilt utmanande?
– Det svåra är såklart att filmernas visuella stil har
blivit så oerhört tongivande, trots att det egentligen har gjorts oerhört många
olika tolkningar av Tolkiens verk genom åren. Hur man än gör måste man som
illustratör förhålla dig till dem. Tricket är väl att till viss del tänka bort
filmerna och gå sin egen väg, samtidigt som man inte riktigt kan frångå dem
helt och hållet. Att hitta en balans mellan folks förväntningar och sitt eget
uttryck. Det finns inget värde i att vara egensinnig och annorlunda bara för
sakens skull och det går inte att rita Tolkien-omslag som ser ut som frejdig
barbar-fantasy från 70-talet idag - det skulle kännas helt fel. Det finns ett
allvar i Tolkiens böcker som måste lysa igenom i illustrationerna.
Hur skilde sig det här arbetet från arbetet med dina
egna böcker?
– På sätt och vis var det rätt snarlikt arbetet med Nordiska
gudar, som ju till stor del baseras på Snorres Edda. I båda fallen var
jag tvungen att förhålla mig till ett klassiskt litterärt verk som väldigt
många har väldigt starka känslor för - och väldigt starka åsikter om. Man
känner en viss press på sig att inte sjabbla bort det, om vi säger så.
Förhoppningsvis tycker läsarna att jag inte gjort det.
Hur skilde sig det här arbetet från arbetet med dina
egna böcker?
– På sätt och vis var det rätt snarlikt arbetet med Nordiska
gudar, som ju till stor del baseras på Snorres Edda. I båda fallen var
jag tvungen att förhålla mig till ett klassiskt litterärt verk som väldigt
många har väldigt starka känslor för - och väldigt starka åsikter om. Man
känner en viss press på sig att inte sjabbla bort det, om vi säger så.
Förhoppningsvis tycker läsarna att jag inte gjort det.
– Själv tycker jag att det är särskilt roligt att vi kan
återutge Silmarillion i Roland Adlerberths översättning från 1979 som
inte funnits i tryck på nästan tjugo år och vi får ständigt förfrågningar om
när den kommer att ges ut igen, säger Peter Karlsson, förläggare på Norstedts.
I Silmarillion beskriver Tolkien hela sin värld
och de olika tidsåldrarna i Midgård, från världens uppkomst, valar, maiar,
balroger och drakar, och alvernas och människornas historia ända fram till
Bilbos och Frodos tid. Tolkien ansåg att den var minst lika viktig för
förståelsen av hans värld som de två mer kända verken. Han hade börjat arbeta
med delar av texterna redan 1914, och arbetade ständigt på att revidera
texterna, ända till sin död 1973. Först 1977 gavs de ut, i en version som
redigerats av sonen Christopher Tolkien.
I den nya utgåvan har namn och en del andra detaljer
ändrats i enlighet med revideringar som Christopher Tolkien gjorde till den
andra engelska utgåvan 1999 och så att de stämmer med Erik Anderssons
nyöversättningar av Ringarnas herre och Hobbiten från
00-talet.
– Att de är klassiker i sammanhanget behöver man nästan
inte påpeka, avslutar Peter Karlsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar