As I became a creature of the empty tunnels,
survival became easier and more difficult all at once. I gained in the physical
skills and experience necessary to live on. I could defeat almost anything that
wandered into my chosen domain. It did not take me long, however, to discover
one nemesis that I could neither defeat nor flee. It followed me wherever I
went–indeed, the farther I ran, the more it closed in around me. My enemy was
solitude, the interminable, incessant silence of hushed corridors.
–Drizzt Do’Urden
Under bokens gång får man ta del av hur Drizzt går igenom tunga tankar, speciellt om det han har varit med om, men också vad han har förlorat och vad han nu tycker om sig själv. Jag tycker att det här var en mycket mörkare bok än den första och det gillade jag. Som läsare får man verkligen se hur stark Drizzt är och hur han tacklar de svåra situationer han möter i grottorna. Språket var välskrivet och som läsare får man ta del av både Drizzt och Matron Malice synvinkel, vilket gör det väldigt spännande då man får läsa om två olika håll, vilket jag uppskattade. Slutet lyckades författaren göra otroligt bra. Jag tycker att R.A Salvatore är den bästa författare som lyckas få till ordentliga slut som gör att man bli nyfiken på de resterande böckerna. Jag kan dock tycka att visa partier i boken inte behövdes och det gjorde att man la ifrån sig boken några gånger innan man valde att fortsätta, så tyvärr förtjänar denna bok endast 4 cirklar.
“We all are prisoners at one time or another
in our lives, prisoners to ourselves or to the expectations of those around us.
It is a burden that all people endure, that all people despise, and that few
people ever learn to escape.”
-Drizzt
Betyg: ★★★★
Titel: Exile
Författare: R.A Salvatore
Förlag: Wizards of the Coast LLC
Språk: Engelska
Sidor: 342
Rec-ex: Nej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar