Jag kan ju nämna att jag har två böcker i min skolvätska som jag tar upp och läser, när jag får fria minuter på rasterna som sagt.
Ialla fall, jag ska inte dra ut på det hela. Jag har fått två nya böcker i min bok låda och en av de är Djupa Ro av Lisa Bjärbo som blev skickad av Raben & Sjögren. Den andra boken fick jag av förlag Modernista och boken heter Dimensioner (Titeln står i klockan) av Sofie Berthet.
"Jonathan är död." |
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."
Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.
Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.
I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.
Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna - tidsresor - är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon aldrig kunnat drömma om.Men Novas förmåga utgör också ett förödande hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället. Något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter...