Gårdagens premiär av Divergent var väldigt underhållande, tills det kom till vissa punkter där jag blev lite uttråkad. Jag kan börja med att berätta att jag har läst boken Divergent av Veronica Roth för några månader sedan, så jag var väldigt taggad av att se den här filmen. När det väl började så var det självklart att man fick en helhetsförklaring i vilken värld vi befinner oss i, vilket är bra då många troligen inte läst boken av Veronica Roth. Jag blev väldigt fascinerad av uppbyggnaden av Chicago som filmen utspelar sig i, det var väldigt välgjort med de digitala effekterna. Likadant gäller kläderna och miljön man fick se. Det är mycket kul att man fick "se sig om i världen" eftersom det är alltid lika spännande att bedöma efter boken, så som man själv har uppfattat den som, så det blev pluspoäng.
När det gäller skådespelare och karaktärerna tyckte jag man har gjort ett strålande jobb. Shailene Woodley (Tris) & Theo James (Four) hade en underbar kemi, oavsett om det inte var bästa vänner i början...
Jag fick äntligen se Eric som jag har fantiserat upp så många gången och nu har man äntligen ett ansikte. Jag säger bara Perfekt!
När det gäller uppbyggnaden av filmen så blev jag en aning besviken. Jag ville få reda mer om Caleb (Tris bror) vilket jag inte fick. Jag kan tycka att han borde ha fått mer repliker och plats i filmen än vad han gjorde. Sedan tyckte jag att valceremonin var intressant då man har lagt upp det snyggt med alla placeringar, då alla sitter i sina egna falanger. Men jag tyckte inte det blev en så stor spänning som jag hoppades på. Det kändes inte som stämningen överträffade en, musiken, känslan eller den rätta nervositeten fick inte mig på fall om man säger så.
När Tris blir en del av Dauntless och möter de svåra/läskiga uppgifterna som att ta sig upp på tåget i fart och hoppa av det och landa på taket, känns det som filmen äntligen tar fart och spänningen ökar. Jag blev oerhört glad av att se Christina (Tris kompis) som Tris möter på tåget. Hon utstrålar verkligen den Christina som jag läste från boken. Hon är verkligen en tjej jag skulle kunna ha som vän! Dock blev jag mycket besviken på att man inte fick se tjejen som hoppar från tåget och inte lyckas ta sig över (alltså faller hon ner). Det kunde förstärka action känslan oerhört mycket kan jag tycka. Sedan blev jag besviken på testerna som Tris gick igenom i sitt inre medvetande. Jag tycke det borde ha sett värre ut än det gjorde. Sedan kan jag tycka att det blev för mycket fokus på testerna inom det omedvetna. Jag tyckte också att man borde ha visat mer av stället som Dauntless deltagarna lever i. Det blev väldigt kortfattat. Sedan uppfattade jag Tris tuffare i boken än vad hon utstrålar i filmen, det kändes väldigt tveksamt flera gånger, vilket förstörde en del.
Men sammanfattat tyckte jag att det fungerade bra. Kul att Theo James (Four) fick ironiska kommentarer i sitt manus, det passar honom perfekt. Jag tyckte också att Tris föräldrar såg väldigt tuffa för att platsa i Abnrgation (De osjälviska), vilket var positivt.
När filmen tar slut, känns det som det här är bara början, jag går från bion med en lättad känsla då den är värd att se på. Men den överstrider tyvärr inte The Hunger Games.
Betyg: 3/5 Cirklar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar